Kvarteret sneakerfetischisten

Förr i tiden var det ju vanligt med kungar, drottningar, götar och inte minst folkungaätter.

Därav Kungsgatan. Drottninggatan. Götgatan. Folkungagatan.

Idag är det vanligt med sneakerfetischister, litteraturhipsters och sköna killar med niodagarsstubb.

Tänk om dom hade döpt innerstans gator idag.

Sopspionen som kom in från kylan

Varje gång jag ser ordet sopspion blir jag på bra humör. Ja, ord räcker faktiskt knappt till för att förklara hur larvigt förtjust jag är i just det ...ordet. Kan ett ord innehålla mer tragikomik? Nån borde skriva en roman om en sopspion.

Här är en spion.

This is julmarknad

Man vill ju inte vara sämre än Konstfack så vi ställer naturligtvis också upp på julmarknad. Förra årets "Back to balearica"-affischer och Disco Sucks-kompilationen "Ballet of two planets" får nu alltså en uppföljning. I år så består vårt bidrag till En halv hunds julmarknad av ett soundtrack som vi kallar "This is Stockholm". Och så blir det fina affischer också. Kom dit nu på fredag eller nån gång i helgen. Platsen är Pelles ateljé på Hallandsgatan 30, där i skuggan av skatteskrapan.

Och så finns det ju en massa annat där också, det är inte bara vi som kränger jul.

Plats, tider och info finns här..

Bango @ Bongo

Ikväll, lördag 1 december, spelar jag & RWB-Henke disko och blandat (under konceptet Bango) på Bongo bar i Jönköping. Om du har vägarna förbi vill säga. Det har med det här att göra.

Legendariska Temptation

Aftonbladets nöjesreporter rapporterar från Wyclefs gig på Café opera häromdan:

"Stjärnan levererar allt från egna hits till gamla godingar som Princes ”Purple rain” och plötsligt står två orginalmedlemmar från gruppen Temptation och lirar tillsammans med Wyclef på scenen."

När Aftonbladet skriver "Temptation" syftar dom förmodligen på det motownska bandet The Temptations. Man undrar då lite grann om nöjesredaktionen har hört talas om banden Four Top eller Supreme?

Nordman på centralens tak

I morgon fredag invigs centralstationens årliga ljusspel med, håll i er nu, Nordman live på centralens tak. Lägg till detta en 600 man stark kör och ett "maxat Vangelis-arrangemang". Nej, det är inte fantasinyheter, det är bara nån på Stockholms stadskontor som uppenbarligen har stor humor. Det här kan ju lätt bli roligare än hela tredje säsongen av Mighty Boosh.

Mickes serenad

Jag gillar att dom biggar upp Hornstulls stolthet - Mickes Skivor - i den här videon. Var det kanske där dom hittade samplingen?

Trä, ull och tyg

Nytt avsnitt av den rafflande berättelsen Allt jag minns finns att läsa nu. Klicka på bilden för att komma till sidan.

Onsdagen på Tranan

Onsdagen den 14 november gästspelar jag på klubben Spleen på Tranan, vore förstås kul om några kom förbi och sa hej. Riktlinjerna som jag fått är att det går bra att spela allt som är pretentiöst, så jag får kanske sortera om lite i skivbacken. Annars låter klubbens programförklaring såhär:

"Anders Ljung & Jonas Kleerup simmar i ett hav av fransk 70-tals erotik, trummor, 50-tals crooners, vemod, själfulla jazz-takter, obskyra västkust-producenter, glamourösa kostymer, vackra New York-stråkar, bortglömda raspiga soul-singlar samt väldigt långsam Hansa-disko. Pretentiös musik med Bumrocks-känsla som gjort för att värma upp menlösa höstkvällar nere i mörkret med en brandy i handen och Charles Baudelaire i jackfickan."

Ja, det kan bli skoj. / ST

Protobloggaren

Det är ju poppis att snegla tillbaka mot det där 90-talet, så varför inte en tillbakablick till 1997, året då Biggie Smalls joinade majoriteten och mycket annat hände. Bland annat sketchprogrammet Pentagon på teven, och jag minns att det var särskilt ett inslag som jag gillade skarpt, nämligen Personliga nyheter med Fredrik Lindström. Just det inslaget skulle inte funka lika bra idag kan man konstatera, det har ju liksom blivit verklighet. För nog känns väl den här typen av blogg bekant?

Skamliga nöjen

En tisdagskväll vid båset

Saker som man diskuterar bredvid ett dj-bås på Skånegatan en tisdagskväll i november 2007:

1. Präglades jag av Deodato?
När jag började gå på knattedisko way back in the days så var Deodatos Fire in the sky en av de största hittarna på dansgolvet. Sedan dess kan jag inte låta bli att köpa Deodatoskivor, senast en i förra veckan minsann. Men jag blir så ofta besviken, Eumir Deodato har gjort en hel del bra grejer, men hälften av låttitlarna slutar med ”strut” och är snorjobbig funkfusion för skinnvästar på Fasching. Men ändå ger jag mig inte, det kan ha att göra med att omslagen nästan alltid är snygga. Eller så präglades jag helt enkelt vid unga år?

2. Michael Rother – gitarristen i Neu
En dj-kollega brukade spela hans ”Silberstreif” och nu när Justus Köhncke har gjort en cover på hans Feuerland från 1976 är han ämne att diskutera igen. I vissa kretsar.

3. Hur gamla är Studio egentligen?
Eftersom kids i nio fall av tio har sömnig musiksmak och tycker det är fresh med electropunk typ, så förvånar mig den här göteborgsduons goda smak hela tiden, Nästan så att jag blir lite misstänksam. Man fattar ju att gubbar som A Mountain of One, uppvuxna i den bästa av houseskolor, kan göra sån musik de gör. Men är det verkligen trovärdigt att Studio har ett sånt moget sound redan? Nåväl, dom kanske inte är så himla unga trots allt, konstaterades det.

4. Jobbigt med pop alltså
Varför är låtarna så förbannat korta? Vi kom fram till att vi borde trycka t-shirts där det står: ”Keep it Goettsching”, som en hyllning till mannen som gjort världshistoriens dj-vänligaste låt på 57 minuter. Humorn bakom skivspelarna, sådan är den.

5. Och så lite allmänt om:
Prins Thomas och hans remix av Hatchback, hur grymma grejer Eurythmics har gjort, lite om Ash Ra Tempel, Bumrocks, Dream Chimney, Reverso 68 och Whitest Boy Alive. Och så lite fixed gear.

Sen går man hem och känner sig som en parodi på sig själv. /ST