I ett gammalt avsnitt i första säsongen av den kosmiska komediserien Mighty Boosh uppstår en dispyt mellan karaktärerna Vince Noir och Howard Moon då den senare beskriver den förstnämndas ansikte som kaotiskt, närmare bestämt "like a brass band under a wig, marching towards me everyday". Vince kontrar då med att säga att Howards ansikte är ambient, att han ser exakt ut som The Orbs tredje album i fejset.
All hail the referenshumor, och jag tänkte lite grann på just den scenen när jag på lunchen idag kikade in i en skivbutik och säkerligen stod och bläddrade germansk kraut eller nåt annat pretto. Och jag vet inte om det är en efterkonstruktion, men det känns som om jag i samma stund som det klev in en man i butiken och jag fick se hans ansikte tänkte en sak. Jazzrock. Mannen ser en smula förvirrad ut först, borstar regn av rocken, går sedan fram till kassan och frågar efter nån obskyr inspelning med Blood, Sweat & Tears.
Väl ute på gatan drar jag mig till minnes en smärtsam incident som hände i en annan skivbutik för ungefär ett år sedan. Jag stiger in i butiken varvid killen bakom kassan tittar upp, granskar mig lite snabbt och säger "jag tror att du kan hitta en del grejer där borta" samtidigt som han med handen pekar på en box fylld med vinyl. Jag kliver fram till boxen och ser att där finns en lapp där det står; Gothic & Dark Wave. Jag tittar ned på mina kläder som är svarta från topp till tå, kliver ut ur butiken och åker sedan raka vägen till NK där jag inhandlar den mest knallrosa halsduk jag kan hitta.
skip to main |
skip to sidebar
