Igår var det en kompis till mig som refererade till ”Hercules-debatten” och kallade den en storm i en tekopp. Alltså den debatt som uppstod när det stod klart för några av oss ur avgrundsdiskons mörkaste hålor att folk som lyssnar på pop också gillar Hercules & Love Affair. ”Hercules-debatten” alltså, det är lite sött.
Det är annars roligt också det där med positionering kring en viss typ av disko. Som att jag får arga sms från vissa bredbenta kompisar om jag skriver nåt positivt om Mika eller Scissor Sisters. Eller man kan enkelt uttrycka det så här:
Jag har inga problem med Mika eller Scissor Sisters. Det har somliga av mina vänner problem med.
“I love giving vent to the queenier parts of my character” skrev diskoförfattaren Frank Broughton en gång när han förklarade sitt komplexa kärleksförhållande till gayklubbar. Jag tänker mig att dom som har medlemskap I “hata Scissor Sisters-klubben” inte alls känner sig särskilt bekväma med den grejen, att det är lite där som tjejskon klämmer. Men, nu kom jag egentligen bort från ursprungsämnet, men det var bara för att en kompis tyckte att Hercules var nya jävla Scissor Sisters.
Så kan i alla fall livet vara i Stockholm. Livet i vår lilla tekopp.