Känd från tv

Min rygg var med i teve när det tävlades i pop.

I natt drömde jag att mina serier skulle produceras av ena halvan av Daft Punk. Om några timmar är det läggdags igen och jag ska försöka återuppta förhandlingarna.

Vårstädning

Jag har ägnat en del tid åt att rensa upp i min skivsamling, en slags vårstädning kanske, men med den skillnaden att jag inte har eldat upp allt i en tunna på innergården. Nu skriver jag det här i en uppsluppen ton, lite grann för att maskera hur otäcka jag tycker att dylika utrensningar är. För jag har begått misstag förr. Misstag som varit så katastrofala att jag knappt kan tänka på dom utan att svettas kallt. Jag tror jag har nämnt det förr i nån text, men en vän som var en del av den internationella modsrörelsen och som under en tid bodde i mitt kök, övertalade mig en gång att göra mig av med en massa flum. Till förmån för snabb soul, kortklippta frisyrer och smala kostymbyxor. Och i ett svep försvann stora delar av... törs knappast skriva det men jag gör det ändå... Black Jazz-katalogen. Uh! Man borde bli piskad av Nasty Nate, doppad i tjära, rullad i fjädrar och tvingas springa gatlopp på Skånegatan för mindre. Alltså jag då, inte övertalaren. Han följde väl bara sin religiösa övertygelse och kan inte klandras. Men ändå, sedan dess kan jag inte längre helt och fullt lita på mods.

Den här gången var det dock cd-samlingen som stympades, vilket är betydligt lindrigare än att beskära vinylväxten, inte minst eftersom den till största delen består av promo-ex. Och den stora förloraren denna gång var amerikansk r&b och hiphop. Jag vinkade hejdå till en hel massa sånt.

Så om det kommer en Ja Rule- eller Ginuwine-revival i sommar, då jävlar är jag stekt.

Och som ett försök till att vara trevlig och interaktiv, har du som läser också gjort dumma utrensningar i skivhyllan, bikta dig då i kommentarsfältet. Vi är medmänniskor, vi lyssnar.

Lika som bär

Dr John cirka 1970 och The Crack Fox 2008.

Just snyggt

Påskafton.

Kl 22.32: Sitter på Tom Pyls födelsedagsmiddag och skryter och donar över att jag aldrig har blivit utkastad från en Stockholmskrog.

Kl 03.31: Blir utkastad från Spy Bar.

Snopet.

Vi på Stockholmsnatt i samarbete med
Lindstrøm & Prins Bertil

önskar en glad påsk med A Mountain of Egg!

Snäva hits

- Vi är ett gäng som tycker du spelar lite snäv musik.

Så sa en anonym gäst i gubbrummet igår. Men till det enda rummet som inom en kilometers radie spelar just lite... snävare, dit skulle dom minsann gå. Och man kan tycka det är lite lustigt att man i åratal har stått och spelat Slam Mode eller typ Morgan Geists kusins nya demo, men när man spelar Phil Collins, då är det snävt. Och snävt förresten? Den var faktiskt ny.

- Musik är bäst när den sitter tajt, var svaret jag aldrig gav.

Ett mångsidigt jobb

Saker jag gör idag. Lyssnar igenom skivor med Crosby, Stills & Nash och jagar en intervju med Luciano. Snacka om split personality.

Gubbrummet i natt

Om man befinner sig i Stockholm och brukar säga tjena till Tom Pyl så kan man ikväll bege sig till Spy Bars hermetiskt slutna gubbrum. För där kommer jag att spela skivor från 00-05. Och ett lite annorlunda set kommer det att bli, för jag har tvingats lämna diskofillingarna hemma och fått rota fram dom där vaxen som är skäggigare än skägg. Tänk i banor av JJ Cale och Dennis Wilson typ. Men nog kan man smyga in lite Chrisma också, smått fantastisk video här.

Alltså. Ikväll skärtorsdagen i Gubbrummet, Spy Bar, kl 00-05.

Soul Jazz har precis släppt en fin samling med brittiska dancehallhybrider och annat skoj från 1984 och fram till idag. Jag har alltid varit svag för kantigheten i brittisk raggamuffin, ibland låter de tidiga digitala experimenten än mer oborstade än de jamaicanska motsvarigheterna. Så den kan rekommenderas. Och om man vill gräva djupare i den här scenen kan man även checka ut Honest Jon´s avdammning ”Watch how the people dancing – Unity sounds from the London dancehall, 1986-1989” som kom ut 2002.

För fem år sedan skrev jag lite av en sammanfattning av reggaens digitala övergång, som man kan datera till den 23 februari 1985. Övergången alltså, inte texten. Finns att läsa här.

Och när man ändå är i rekommenderarfarten så kan jag passa på att tipsa om den berlinska dubtechno-labeln Basic Channels underliggande etikett Basic Replay, där man ger ut en massa fin dub och dancehall, fast från en technovinkel. Och för att återknyta till den brittiska starten i denna något röriga post så har BR bland annat återutgett denna:

(Den släpptes första gången 1986 på Heavyweight, en etikett från norra London som knöt an till Heavyweight Soundsystem, mc:n heter Ackie, och låten Call me Rambo)

Well, tack för ordet. Jah bless.

Marit på piren

Saker och ting är sig inte riktigt som dom brukar. Marit Bergman har nämligen spelat in en låt om bögsex på Chelsea Piers i New York. Och Justus Köhncke har remixat. C´est magnifique, som man brukar säga. Man kan lyssna och ladda här.

Summering: Mars (första halvan)

Vad vi lyssnat på när vi stockholmsnattat i mars:

Fransesco Tristano – The melody (Carl Craig remix)
Phantom Slasher – Blow me slow
Lurifax – Afro beach
Richard Gateaux – Dune
Principles of Geometry – Corvo sulla cita
Sascha Funke – We are watching the sun
Al Usher – Lullaby for Robert
Lindstrøm & Solale – High and low (demo)
Mathew Jonson – Symphony for the apocalypse
Phantom Slasher - Woman
Jerome Sydenham & Tiger Stripes – Elevation (Ink & Needle remix
+ Radio Slave´s Panorama Garage remix)
José Gonzalez – Killing for love (Todd Terje Brokeback mix)
Peru - Africa
Del Shannon – Gemini (Pilooski Edit)
Tom Tom Club – On the line again (Brennan Green edit)
Liquid Liquid - Bellhead

Läste att Mikey Dread, mister Dread at the controls, har passerat vidare till himlen, 54 år gammal. Och jag har letat ivrigt efter den sköna scenen från BBC:s gamla musikdokumentär Dancing in the streets, när Dread förklarar hur han fick tillföra lite BASS (med det där jamaicanska uttalet som låter lite som beäs) när han producerade The Clash. Och hur han fick dra ned tempot i Bankrobber för han kunde ”ardly ear dem words right”.

Här är en version av Bankrobber där Joe Strummer har lämnat över micken till Mikey Dread:

Psykologisk test

Ännu ett maskerad-minne från Allt jag minns.

Limerick #2

I gallerian Bruno där knega en Rollerboys-Måns
På originals store han jocka Terje och Gibbons
Och så var han en fena
Jo det vill jag mena
På att fixa maxat med bira och spons

Postens fel

Och nu kröp tredje säsongen av Mighty Boosh in genom brevinkastet. Jaha, så var den arbetsdagen ofrivilligt slut.

För almanackan

Sebastien Tellier spelar på Berns den 7 maj. Gött.

Facit från popquizzen

Jaha, vi kom på fjärde plats. Denna gång bestod vårt lag av mig, den tunga indieprofilen Gustav Gelin, samt Extra Allt-bloggens egna Adrian Nilsson och Jonas Jarefors. Det var 27 lag som tävlade, men man hade ju hoppats på pallplats alltså.

Några av svaren som jag bidrog med var den här och den här.

Vår roligaste felgissning var utan tvivel när vi chansade på Karin Ström och det visade sig vara prinsessan Stephanie.

Så kan det gå.

Popquiz igen

Och ikväll, torsdag, är det popquiz på Pet Sounds Bar igen, lite av månadens roligaste barkväll. Det är lika roligt som oliver är goda och Carl Craig är bra, som man brukar säga. Men som vanligt krackelerar mitt tilltänkta lag ju närmare själva kvällen man kommer. Just nu ser det dock ut som om jag kommer tävla tillsammans med två av stans största indieprofiler, men en ytterligare breddning vore önskvärd. För det finns ju trots allt en ganska stor fauna där mellan Ride och Kid Creole, har jag hört.

Så om du läser det här och känner att du vore perfekt som den fjärde medlemmen, knacka mig då på axeln.

Datorn, gospeln och cellon

Min ena granne övar på sin cello, en annan poppar gospel.

Om jag blundar bor jag granne med Arthur Russell och Voices of East Harlem.

Eller kanske mitt i en film med raffigt soundtrack av Giorgio Moroder?

Veckans bild på Koop. Vilka slampor.

Vi går väst

Hör upp, göteborgare! Ty på lördagen den 15:e mars går jag och RWB-Henke väst och spelar skivor på Nefertiti! Men vi är i stan redan från fredag så bara maila så möts vi upp nånstans*. Vi är öppensinnade.

Klubben heter Beat. Och på det här aningen förvirrande sättet har djungeltrumman.se valt att uttrycka det hela: "ikväll med Iris och Bango, från Stockholmsklubben Go Bang, vid skivspelarna."
Well, västkusthumor kanske?

*Obs. Erbjudandet gäller ej Hisingen, Partille, Mölndal eller Kortedala.

Två gånger idag har jag diskuterat vilka fisksorter som det är okej att äta och vilka sorter man ska undvika eftersom dom är utrotningshotade. Så jag kände mig tvungen att kolla upp en sån där lista över vilka firrar man kunde fortsätta steka.

Dom varnade särskilt för att köpa rocka.

Attans. Jag som precis hade tänkt fixa till en snabb stingrocka med wokade grönsaker och kall citrussås.

Dålig smak

Följ med Allt jag minns på bad taste-maskerad. Nytt avsnitt finns här.

Jonsons nya

Årets dystopiska techno. Så bra att man börjar gråta.

Mathew Jonson - Symphony for the Apocalypse

Erykah och myggan

Det är inte var dag man sitter på en stol och en halvmeter mittemot sitter Erykah Badu. Men det hände sig i cirka sju minuter av mitt liv. Och när jag sitter där och antecknar något i mitt block så känner jag hur hon plötsligt klatschar till mig på armen. Riktigt hårt också. Jag tänker att jag har ställt en dum fråga, att jag kanske berört nåt tabu. Jag tittar nervöst upp och möter hennes blick. Hon ler och säger:
- A mosquito.
Och när jag tittar på min arm sitter där en mygga som har krossats av Erykah Badu. Det var en lite udda händelse, tänkte jag.

Här kan man läsa vad vi annars pratade om.

Det finns ett roligt parti i Bill Brewster och Frank Broughtons dj-handbok där dom tipsar om hur man (som diskomänniska då) ska vinylgräva i second hand-butiker. Ett av tipsen lyder ungefär att man ska köpa alla rockskivor med låttitlar som inkluderar orden africa (except Toto), jungle, rhythm, drum eller space. Och grejen är att den regeln faktiskt fungerar ganska bra. Och just ja, man ska även köpa alla rockskivor där bandet poserar framför ett rymdskepp.

Det här är ju visserligen ingen rocklåt, snarare holländsk new age-electronica från 1987, men den heter Africa minsann och är kanske det bästa arkeologiska fyndet i år. Najs omslag också:

Gentlemen prefer laser

Bästa låttitlarna hittills i år:
Mock & Toof - Big hands for a lady
Jori Hulkkonen - Gentlemen prefer laser

Vad är grejen med dom här två låtarna egentligen? Har Juan MacLean helt enkelt norpat det göttaste från Dubtribe Soundsystem?

2008: Juan MacLean - Happy House


2001: Dubtribe Soundsystem - Do it now

Divine som schlager

Att Sebastién ska reppa Frankrike i Eurovision Song Contest är ju bara för sjukt. Men sant. Med den här.

Är man en schlagerjockey om man spelar honom ute nu? Och vad kommer härnäst? Justius Köhncke för Deutschland?

Electronic Wonderland- nytt avsnitt

Ett lite kortare avsnitt av Electronic Wonderland finns här. Skulle egentligen även ha innehållit en intervju som jag gjorde med A mountain of One, men det kommer nästa vecka i stället.

Teenage dreams - so hard to beat

Andres Lokko biggar upp Stockholmsnatts dubsteppande åldersnojor i sin krönika idag. läs här. Kul!

Limerick #1

Jag var uttråkad. Så jag remixade en limerick:

Den svenske technoproducenten Aril Brikha
bar ständigt en stekt fisk i sin fikha
I hans väst av brokad
fanns det sauce remoulad
och i skivväskan hade han sitt drikha

Fredagen 7 mars så spelar jag skivor på Indigo, Götgatan 19, kl 21-01.
Kom dit vettja. För då kan det låta så här:

Billy och spyan

“We were on Billy Bragg’s table though and he’s pretty wild. As soon as I got to the table he punched me to a corner and covered me in sick. Not his own, he’d been carrying someone else’s around in a bag.”

Mighty Booshs Noel Fielding berättar för NME om hur det var att dela bord med Billy Bragg på Shockwaves NME awards. Man får väl anta att han spexade, eller så är Billy Bragg mer udda än vad man tidigare trott.

Kan ju passa på att tipsa om att jag är med och spelar skivor på Spy Bar på onsdag kväll:

"Vita Baren: Efterfest # 2 till A Mountain of One-konserten.
Brittiska softrockarna A Mountain of One gästar ikväll Debaser Slussen för ett exklusivt liveframträdande. Därefter tar Rollerboys med sig Mo Morris från gruppen till Lilla Baren på Riche för ett dj-set. Vita Baren presenterar stolt fortsättningen på kvällen tillsammans med Tom Pyl, RWB-Henke, Stefan Thungren, Rollerboys och Mo Morris med flera."

Ya mo b there!

Tänkte passa på att tipsa om vad som händer i melodifestivalen när ni är ute och lyssnar på dubsteppen. Jo där dansar Kristian Luuk modern dans tillsammans med Anna Vnuk. Och han gör det till tonerna av Daft Punk-numret Make love. Kolla in det bästa ögonblicket från årets festival här. Kolla hela klippet, det är faktiskt inte bara tokroligt. Jag tror minsann jag blev lite intresserad av modern dans och Anna Vnuk på samma gång.

Och det slog mig då att Make love antagligen är daftpunkarnas bästa låt någonsin, och det är ju därför Sebastién Telliers skiva är så jävla bra. Daft Punk på baleariskt nedåttjack liksom.

Sebastién Tellier - La Roche


Och just ja, kanske ska tillägga att det är halva Daft Punk som proddat Sebbe.