Är jag en salsatant?

Igår var jag och min vän Jah Anders och åt på Back-A-Yard, den lilla jamaicanska filialen långt ned på Folkungagatan. Sist jag var där tog det två timmar att få maten, men det var möjligen medvetet gjort för att ge oss en autentisk "soon come"-känsla. Den här gången hade de dock bättrat sig rejält tidsmässigt, även om de ständigt verkar vara lite korta på personal. Men, nu ska jag inte leka krogrecensent här, det är inte grejen denna gång. Det är bara det att jag inte riktigt vet varför, men på nåt sätt tycker jag alltid att det är lite pinsamt att föreslå att vi ska äta där. Jag har ännu inte uppfunnit rätt ord för känslan, men jag tror det är att jag känner mig lite som en uppdaterad variant av salsatant. En salsatant fångad i en mediastekares kropp.

Är det bara en tidsfråga innan jag börjar se förmildrande drag hos Håkan Hellström?