En regnig dags boktips

En regnig dag som dennna kan det ju passa bra att lite kort tipsa om bra läsning som jag haft för mig på sistone. Inga av de här tre böckerna är pinfärska direkt, men det behöver ju inte alltid vara så. Och man är ju ingen bokrecensent, så…



Fun Home av Alison Bechdel är en serieroman om något så udda i den självbiografiska serievärlden som - håll i er nu - traumatiska barndomsminnen. Egentligen innehåller Fun Home precis alla klicheer för denna genre, som bisarra föräldrar, sexuellt uppvaknande (homo-relaterat förstås, gånger två dessutom), smaskiga äktenskapsbrott och lite allmäna tonårsvåndor. Men Alison Bechdel lyckas verkligen berätta historien om sin moraliskt suspekta pappa i garderoben på ett sätt som gör att man är fast från första stund. (Man kan för övrigt läsa Alisons blogg Dykes to watch out for här.) Den snurrar ingredienser av emotionell komplexitet, queerkomik och tragedi på ett sätt som man inte riktigt väntar sig. Tror dessutom att den blev vald till årets bok av NY Times för ett par år sen, så hej I´m not the only one… Dessutom blev den bortplockad från ett bibliotek i Missouri efter att ett gäng lokala torpare klagat på dess innehåll, vilket ju förstås är ett alldeles utmärkt skäl för att läsa den omgående.



Berlin Bromley av Bertie Marshall är ännu en uppväxtskildring fast lite mer av en vanlig självbiografi. Jag vet inte hur känd denna Bertie ”Berlin” Marshall är utanför punkkretsar, men kortfattat kan man säga att han ingick i den krets av protopunkare som kallades The Bromley Contingent och bestod av bland andra Siouxsie Sioux, Jordan, Philip Sallon, Billy Idol och lite allmäna provokatörer som frotterade sig med McLaren/Westwood högt uppe på Kings Road runt 1976. (Man ser några av dom hänga runt Sex Pistols här). Boken är kanske inget litterärt mästarstycke, men för somliga av oss specialanglofiler är det rätt spännande att få en insidervinkling på hela den här scenen som ju faktiskt var en ganska logisk fortsättning på vad The thin white duke satte i rullning. Berlin Bromley är lite av en blandning av Velvet Goldmine, Boy Georges memoarer och punk/new romantic-kapitlen i Robert Elms fantastiska The way we wore.



Sist så, min favvoskribent Julie Burchill som tillsammans med sin man Daniel Raven har skrivit en bok om hennes nuvarande hemstad Brighton. Eller snarare kanske om England egentligen, men hon använder Brighton som en spegel, boken har undertiteln Modern Britain as seen from beside the sea. Som vanligt är hon löjligt underhållande att läsa, ”one of the few polemicists around who can construct both an argument and an elegant sentence”, som The Guardian skriver på omslaget. Kunde inte ha sagt det bättre själv...

Japp, det var dagens boktips det.